Ibland känns det verkligen när känslorna studsar runt bland organen, hjärnan vänder sig utochin och tillbaka igen samtidigt som kroppen växlar mellan att vara varm och kall med intervaller om bara millisekunder. Minnen flödar, tankar om framtiden fladdrar förbi och samtidigt som det känns lite ledsamt så har jag ändå ett leende på läpparna. Märklig upplevelse och starkare än vad jag någonsin tidigare upplevt.

Jag tror att jag måste iväg och träna, NU, för att sortera tankarna. Det är tillfällen som dessa som jag önskar att snön hade smält, jag vill springa!