Ibland känns det verkligen när känslorna studsar runt bland organen, hjärnan vänder sig utochin och tillbaka igen samtidigt som kroppen växlar mellan att vara varm och kall med intervaller om bara millisekunder. Minnen flödar, tankar om framtiden fladdrar förbi och samtidigt som det känns lite ledsamt så har jag ändå ett leende på läpparna. Märklig upplevelse och starkare än vad jag någonsin tidigare upplevt.

Jag tror att jag måste iväg och träna, NU, för att sortera tankarna. Det är tillfällen som dessa som jag önskar att snön hade smält, jag vill springa!

Vissa helger är underbart bra... Detta var en sådan helg! Jag är så tacksam för alla mina fina vänner :)

En bra låt av Regina Spektor - Laughing with. Denna kräver också texten. Sjukt fin även om jag alltid sagt att jag inte är speciellt troende. Men jag förnekar inte att låten är sann :) (Ursäkta den fula videon, men den riktiga var spärrad för inbäddning)

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one's laughing at God when they're starving
Or freezing or so very poor

No one laughs at God when the doctor calls after some routine tests
No one's laughing at God when it's gotten real late
And their kid's not back from that party yet

No one laughs at God when their airplane starts to uncontrollably shake
No one's laughing at God when they see the one they love hand in hand with someone else
And they hope that they're mistaken
No one laughs at God when the cops knock on their door
And they say "We've got some bad new, sir,"
No one's laughing at God when there's a famine, fire, or flood

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or...
Or when the crazies say he hates us
And they get so red in the head
You think that they're about to choke

God can be funny
When told he'll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus

God can be so hilarious
Ha ha
Ha ha

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one's laughing at God when they've lost all they got
And they don't know what for

No one laughs at God on the day they realize
That the last sight they'll ever see is a pair of hateful eyes
No one's laughing at God when they're saying their goodbyes

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or...
Or when the crazies say he hates us
And they get so red in the head
You think that they're about to choke

God can be funny
When told he'll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus

God can be so hilarious

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war

No one's laughing at God in a hospital
No one's laughing at God in a war

No one's laughing at God when they're starving
Or freezing or so very poor

No one's laughing at God
No one's laughing at God
No one's laughing at God
We're all laughing with God

På tal om musik så är nog det här en låt som kommer spelas på inflyttningsfesten i morgon!

Det är lustigt hur musik kan påverka sinnesstämningen. Jag känner mig vacker mitt i allt det sjuka! (Dock vill jag inte kolla mig i spegeln, så mycket kan inte musiken påverka..) Bruno Mars gör bra musik!

Okej, jag har tillslut insett att det är bra att lyssna på kroppens signaler! Det är inte allt för roligt att bli straffad med 39 graders feber :(

Någon dag kommer jag komma på när, var och hur. När jag kommer på det gör jag det, det lovar jag mig själv! Vissa dagar längtar jag bort mer än andra, för andra dagar älskar jag stockholm och vill stanna här för ett bra tag framöver. Just i kväll har jag dock kommit till insikt om att inget händer om jag inte tar tag i det själv, det är en hel del motstridiga känslor som far i kroppen just nu. Jag slits mellan att älska det jag gör i skolan till att längta bort så mycket som jag aldrig längtat bort förr. Jag har aldrig haft en önskan om att resa runt i världen, men just nu har jag det, jag vill på äventyr! Jag vill njuta av livet tillsammans med mina vänner, skratta och må så bra jag bara kan. Inte för att jag egentligen inte mår bra nu, för det gör jag. Jag har just vart på världens bästa åreresa med bästa vännerna, men det var kanske också det som gav mig mersmak?! Jag vill vidare, ut! Det måste bli en resa till i vår, och norge i sommar. Även om ingen följer med mig så ska jag iväg i sommar, så är det! Helst vill jag vandra, cykla och njuta av naturen också.

Jag borde sova nu, men jag drömmer mig bort. Jag är konstig, jag är sjuk men ändå har jag städat hela lägenheten, desinficerat badrummet, bakat bröd och lagat mat. Dessutom har jag lyckats svara på alla mail jag samlat på mig under åreresan och fixat inför insparken. Jag borde vara lugn i kroppen, men jag vill som sagt bara vidare. Hade jag varit frisk hade jag gett mig ut på en löptur för att bli av med lite energi. Just nu skulle det inte ha varit helt fel med en person att tycka om lite extra heller, inte för att jag inte trivs som jag har det men vissa dagar vill jag umgås kravlöst med en person som jag vet tycker om mig lika mycket som jag tycker om den.

Jag har visst mycket att få ur mig idag. Det brukar vara så de dagar jag inte känner mig riktigt hemma i det jag gör och inte riktigt vet vart jag sätter fötterna. Just därför tror jag att det kan vara bra att komma bort (igen, haha!) ett litet tag, bara en weekend eller så! I mars tror jag det blir så, om vi gör som planerat och alla är med :)

Uppdate: En minut senare har jag nog svaret, jag tror att jag för tillfället, tillsammans med allt annat, är rädd för att bli vuxen, rädd för att släppa taget om studier och börja jobba. Jag har alltid haft svårt för att jobba, aldrig riktigt trivts med det jag jobbat med. Jag är nog rädd för att jag inte ska trivas med yrket jag valt att utbilda mig till. Det vore otroligt om jag inte trivdes med tanke på hur mycket jag tycker om det jag gör i skolan. Just nu känns det bara som om hela utbildningen blev fruktansvärt seriös från att de tidigare två åren inte varit speciellt seriös alls (om än rolig!). Jag skulle inte ha något emot att ha två år kvar eller så, bara för att med säkerhet veta vad jag har att göra. Men där säger jag just emot mig själv om att komma bort. Som sagt, mina tankar krockar ikväll och nu har jag skrivit en halv sida till med ännu fler tankar. Snygg novell...